Funktionsnedsättning beror inte längre endast på otur. Den teknologiska utvecklingen (cochleaimplantat, fosterdiagnostik m.m.) har redan påverkat vad det innebär att ha en funktionsnedsättning och ställt familjer inför nya val. Snart kan det vara möjligt att helt eliminera många funktionsnedsättningar.
Utvecklingen väcker normativa frågor som traditionella uppfattningar om rättvisa, jämlikhet och värde har svårt att hantera. För det första, när funktionsnedsättningar blir något som kan väljas bort kommer ansvarsbaserade rättviseuppfattningar att kunna bortse från funktionsnedsättning, vilket spär på bördan för de mest sårbara individerna med funktionsnedsättning. För det andra, de nya teknologierna medför att befolkningsmönster förändras. Till exempel föds färre individer med Downs syndrom då fosterdiagnostiken ökar. Enligt vissa mått ökar ojämlikheten när den utsatta gruppens storlek minskar, något som har ignorerats trots att det är känt att ojämlikhet är kopplat till förändringar i befolkningsmönster. För det tredje, hur vi bedömer värdet av funktionshinder påverkar vår syn på nyttan av de nya teknologierna och måttet på hur mycket ojämlikhet funktionshinder innebär.
Projektets mål är att bidra till utvecklingen av teorier om rättvisa, jämlikhet och värdet av funktionshinder i ljuset av införandet av ny teknologi. Målet är också att formulera ett begreppsligt och normativt ramverk som kan adressera de risker användningen av teknologin medför.
