Denna studie undersöker policy och praktik riktad mot områden som betecknas som ”särskilt utsatta” i Sverige. Med beteckning avses områden med stor social utsatthet, låg socio-ekonomisk status, hög andel immigranter, hög omsättning bland boende, svaga sociala band samt ett relativt svagt civilsamhälle. År 2019 identifierade Polisen 22 områden i Sverige som särskilt utsatta. Policyinitiativ har tagits, såväl på statlig nivå som på regional/lokal, i riktning mot en intensifierad samverkan framförallt mellan offentliga aktörer i syfte att motverka en utveckling mot kriminella gängbildningar, användning av allvarligt våld och vad som benämnts som parallella samhällsstrukturer. Sådana strukturer uttrycker sig i låg tillit till samhällsfunktioner, våldsbejakande radikalisering, samt svårigheter att få invånare att medverka i rättsprocesser.
I studien kommer fyra särskilt utsatta områden att studeras genom intervjuer och observation. Studiens övergripande forskningsfråga avser att förstå hur nationell policy för denna typ av områden översätts och utformas på lokal nivå. Samspelet mellan nationell och lokal nivå undersöks genom en diskursanalys av centrala policydokument och hur de uppfattas och omsätts i aktiviteter av lokala aktörer, i kombination med intervjuer och observation. Analysen av den lokala praktiken sker genom fyra fallstudier. Undersökningen avser att ge ökad kunskap om hur trygghet och tillit i dessa områden kan understödjas och hur uppkomsten av alternativa samhällsstrukturer kan motverkas.
IFFS är projektpartner i detta projekt och nedan listas de personer som deltar från IFFS. Projektet är baserat på Linnéuniversitetet.
