I Sverige och andra länder har en tydlig rörelse i migrationsrätten under senare år varit från permanent mot tillfälligt: tidsbegränsade uppehållstillstånd, återkallande av flyktingstatus, högre trösklar för medborgarskap. Det kan ses som ett skifte i synen på rättslig status, då stabilitet och långsiktighet länge varit utgångspunkt för bland annat medborgarskap och uppehållstillstånd. Även om en rättslig status inte per definition är permanent – den kan erhållas, förloras eller upphöra – så är långsiktighet viktigt inte minst ur ett rättssäkerhetsperspektiv, då förutsägbarhet är ett grundläggande värde i en rättsstat.
Många av förändringar av stabiliteten i rättslig status på dessa områden handlar om tid: tillfälliga tillstånd, begränsade ansökningsperioder, ökade krav på vistelsetid för att kunna söka medborgarskap. I det här projektet kombineras rättsteori, nationell och internationell migrationsrätt samt migrations- och medborgarskapsstudier för att undersöka hur användning av tid som verktyg för att kontrollera migrationen påverkar stabiliteten och förutsägbarheten för olika typer av rättslig status. Vi undersöker också vilka konsekvenser en destabilisering av rättslig status kan få för individers rättigheter och skyldigheter. Vi gör detta dels genom att analysera hur tid använts som verktyg i svensk migrationsrätt för att reglera migrationen under de senaste 25 åren, dels genom att utveckla ny teori om hur tiden tar sig uttryck i juridiken, vad vi kallat ”juridisk tid”. Vi studerar Sverige på grund av de senaste årens stora förändringar i migrationspolitiken, men våra resultat kommer ha relevans även för andra länder.
Forskningen är viktig då den kan ge fördjupad kunskap om tidens betydelse i migrationsrätten och om konsekvenser av att underminera stabiliteten i individers rättsliga status, vilket i sin tur kan påverka människors möjlighet att göra informerade livsval. I en tid av föränderlig migrationspolitik är sådan kunskap av stor betydelse.
