Det här projektet utforskar regionernas arbete med att kontinuerligt förbättra sin krishanteringsförmåga, särskilt avseende kriser som drabbar sjukvården, liksom regionernas möjligheter att förbereda sig för och lära sig av så kallade smygande kriser.
Projektet är en fallstudie av tre smygande kriser: svininfluensan 2009, värmeböljan 2018 och coronapandemin 2020–2022. Vi studerar, genom dokumentanalys och intervjuer, vilka konkreta åtgärder som regionerna tagit i anknytning till dessa kriser, vilka åtgärder som inte tagits och varför. På så sätt kan vi identifiera vilka de faktiska förutsättningarna är för en effektiv krishantering inom regioner och sjukvårdsenheter. För att fånga erfarenheter och förutsättningar för olika typer av verksamheter och olika patientgrupper riktar vi särskilt in oss på intensivvårdsavdelningar och särskilda boenden (SÄBO).
Det övergripande syftet är att analysera och identifiera organisatoriska förutsättningar för en pålitlig och effektiv krishantering inom primärvård och så kallad tertiärvård, liksom att bidra med kunskap om och rekommendationer kring hur regionerna kan stärka sin beredskap för smygande hälsokriser och förbättra sitt organisatoriska lärande efter smygande kriser. Projektet bygger på tidigare omfattande forskning som rör hälso- och sjukvårdens funktion och förutsättningar för att effektivt kunna utföra sitt uppdrag. Vidare är projektet utvecklat i samråd med avnämare, och bygger på ett redan etablerat samarbete med nyckelpersoner inom de fyra regioner som står i fokus för projektet:
Till projektet är en expertgrupp knuten, vars medlemmar representerar dels de fyra regionerna Uppsala, Stockholm, Västra Götaland och Skåne, dels forskare inom krishantering och offentlig styrning. Designen utgår från fyra delstudier där den första utgörs av dokumentanalys; den andra en intervjustudie med relevanta tjänstemän inom regionerna; den tredje utgörs av en intervjustudie med vårdpersonal inom IVA och SÄBO.
