Är människan i grunden god eller ond? (Eller är frågan felställd?)
I en omtalad bok hävdar den nederländske författaren Rutger Bregman att vetenskapen pekar på att människan i grunden är god. Trots detta är vi mer benägna att lyfta fram människans kapacitet för ondska. Patrik Lindenfors, forskare i kulturell evolution, affillierad med Institutet för framtidsstudier, pratar i Vetenskapsradion i P1 om boken och människans naturliga inneboende... ja vadå?
Oaktat godhet eller ondska kan man konstatera att en unik mänsklig fallenhet är förmågan till samarbete. Patrik Lindenfors kallar detta för människans superkraft.
- Som alla superkrafter går den att använda både positivt och negativt. Detta är mycket politiska val. Ta en sådan sak som nationalism till exempel. Att samlas kring en gemensam enhet och att vilja göra den välfungerande och bra. Det är ett positivt mål, men det kan leda både till välfärdsstat och till förintelse, säger Patrik Lindenfors till Vetenskapsradion.
Hur gammal är frågan om människan i grunden är god?
- Det går tillbaka till antikens grekland om inte ännu längre. Om vi föds goda eller om vi föds onda, om vi korrumperas eller civiliseras. Jag tycker att frågan är felställd från början. Vi måste ju istället konstatera att vi människor, alla människor, är kapabla både till ondska och godhet, säger Patrik Lindenfors.
Ett av Patrik Lindenfors forskningsområden är kulturell evolution. Det vill säga att kulturer också genomgår evolutionsprocesser som liknar evolutionen i naturen som styrs av en naturlig selektion - det naturliga urvalet - där egenskaper som främjar fortlevnad och fortplantning förs vidare medan andra försvinner. Så varför har inte krig, som orsakar så mycket död och lidande, sållats bort från vår kultur? Patrik Lindenfors konstaterar att elände tyvärr inte är en parameter som styrs av evolutionen.
- Ett land som inte har en armé blir ofta utsatt för länder som har arméer, så på så sätt kan den kulturella evolutionen sålla på grundval av våld. Makten ger möjligheter att pådyvla andra ens egna åsikter.
En av Rutger Bregmans poänger i boken är dock att våld ofta inte får det avsedda resultatet. Man uppnår inte det man vill genom att använda våld. Han visar här på forskning som beskriver hur våldskampanjer och terrorbombningar mot andra länder med syfte att knäcka motståndsviljan, historiskt har fått motsatt effekt. Den anfallna befolkningen blir snarare mer fast beslutna i sitt motstånd.
- Problemet är att detta inte riktigt är helt sant. Visst kan våld öka motståndsvilja, men ibland åstadkommer faktiskt våld seger. Tillräcklig övermakt gör att du kan bestämma över andra. Så som nazismen stoppades till exempel, var att Tyskland totalt besegrades, säger Patrik Lindenfors till Vetenskapsradion i P1.
Lyssna på hela inslaget:
