Avslöja Kremls grepp - Forskare undersöker om ryskt inflytande kan undergräva Sveriges demokrati
Säkerhetspolitiken blir alltmer sammanflätad med främmande makts strategiska användning av finans- och energimarknader och opinionsbildning. Efter invasionen av Ukraina och Sveriges efterföljande medlemskap i NATO, har dessa områden blivit särskilt angelägna i Sveriges förbindelser med Ryssland. Läs en intervju med forskarna bakom ett nytt projekt på IFFS som undersöker om och i vilken utsträckning den ryska ledningen, i samarbete med vissa västerländska eliter, stödjer finansiella transaktioner som manipulerar marknader, tvättar pengar och destabiliserar offentligheten.
Det nya forskningsprojektet heter "Kremls inflytande och destabilisering av svensk demokrati" (2024-28). Projektledare är Janine Wedel, socialantropolog och professor i offentlig politik, och Kristian Lasslett professor i kriminologi, är en av projektmedlemmarna.
Skulle du kunna utveckla metoderna ni använder för att avslöja dessa dolda nätverk, och förklara skillnaderna mellan er forskning och undersökande journalistik?
Kristian Lasslett: Journalistik är ett avancerat hantverk, som främst lärs in på jobbet, med metoder som ofta kommuniceras informellt genom mentorskap och samarbete. Forskning, å andra sidan, måste grundas i ett systematiskt förhållningssätt, förankrat i en accepterad samhällsvetenskaplig kanon, som kan kommuniceras transparent i ett format som kan återupprepas av andra forskare.
Vårt arbete har inriktats på att utveckla ett ramverk förankrat i samhällsvetenskapliga metoder som social nätverksanalys, samtidigt som vi använder metoder från den undersökande journalistikens frontlinje. Genom denna syntes kan vi komma åt uppgifter från dolda nätverk som är svåra att hitta, och sedan modellera dem för att göra trovärdiga generaliseringar som uppfyller en vetenskaplig standard.
Du har tidigare arbetat med projekt som undersöker dessa nätverk. Kan du dela med dig av några insikter från din forskning, särskilt om ryskt inflytande i Europa och USA?
Kristian Lasslett: I tidigare projekt har jag undersökt hur nätverk av elitaktörer sträcker sig över gränserna, för att driva diskreta samarbeten med något illasinnat syfte. Mitt arbete har i synnerhet fokuserat på ryska agenter och de internationella formerna för möjliggörande. Kremls nätverk och påverkansmetoder är inte bara inriktade på USA eller Europa; de är utbredda, inklusive i regioner som Centralasien. Och dess räckvidd och organisering är något som särskilt Sverige har fått försöka förstå med stor brådska efter Ukrainainvasionen. Det är särskilt utmanande, när det gäller en geopolitisk makt som Ryssland. I Ryssland, och till viss del i andra postsovjetiska länder, är säkerhetstjänsterna djupt inbäddade i alla aspekter av samhället. Till skillnad från i Sverige, där säkerhetstjänsterna agerar på uppdrag av regeringen, så genomsyrar de politiken och näringslivet, vilket innebär att både statskonst och företagande utomlands bedrivs i hemlighet efter KGB-modellen (anm. den tidigare underrättelsetjänsten i Sovjetunionen), så att säga.
Det är en intressant kontrast. Hur skiljer sig dessa ryska nätverk från vad vi ser i andra länder?
Kristian Lasslett: Ryssland är inte bara en kleptokrati. Det är ett för enkelt synsätt för att förstå vad som verkligen händer. Den ryska staten, affärssektorn och säkerhetstjänsterna är alla djupt sammanlänkade. Nätverket av säkerhetstjänstemän, före detta säkerhetstjänstagenter och en bredare krets av nära knutna tillgångar genomsyrar stat, finans och näringsliv.
Allt är inte centralstyrt, det finns stridigheter och fraktioner. Men det ger upphov till ett arbetssätt och en kultur där "makthierarkin" används för att främja statliga intressen och affärsintressen på ett noggrant koordinerat sätt mellan elitaktörer (högre statstjänstemän och oligarker), som delar på bytet men som är lojala mot staten. Vi kanske ser detta som en kleptokrati, men det är också ett effektivt sätt att hantera en kapitalistisk politisk ekonomi, även om det för många är djupt obehagligt att leva i den.
Så, det handlar inte bara om oligarker som fyller sina fickor med hjälp av korrupta politiker – även om det faktiskt också är en del av det – det handlar om en autokratisk stat och statligt styrda företag som strävar efter gemensamma mål som berikar ledarna och samtidigt främjar den ryska statens intressen. På internationell nivå är målsättningen att behålla kontrollen över energimarknaderna och ha ett betydande inflytande inom strategiskt viktiga politiska ekonomier. Oligarkerna, staten och säkerhetstjänsterna samarbetar för att få inflytande och utnyttjar det strategiskt.
Tysklands tidigare förbundskansler, Gerhard Schröder, har kopplats till Rysslands inflytande över energisektorn. Vad betyder den sortens relationer mer i allmänhet?
Kristian Lasslett: Schröders inblandning i rysk energi är ett utmärkt exempel på hur politiska företrädare kan bli sammanflätade med ryska intressen. Det är lätt att se varför han och andra skulle välja billig energi från Ryssland, och de personliga ekonomiska belöningarna för att främja den, men förändringen av Rysslands ställning i världssamfundet har gjort denna typ av relationer mycket mer problematiska. Politiska företrädare och företagsledare som trasslade in sig i ryska energiintressen finner sig nu tvungna att anpassa sina tidigare beslut till det nuvarande geopolitiska landskapet, som blir alltmer fientligt och militariserat.
I ert forskningsprojekt tittar ni också på hur Kremls propaganda sprids i väst. Hur fungerar dessa metoder?
Janine Wedel: Kremls metoder är mycket sofistikerade. De sträcker sig över den ryska nyhetssidan RT (anm. tidigare Russia Today), de bottar och trollfabriker som genomsyrar våra sociala medier, till otaliga hemliga Kreml-stödda eliter och inflytelseagenter inom politiken och offentligheten. Öppna samhällen är allvarligt nog oförberedda på att hantera dessa hot, vilket till stor del tillåter västerländska elitaktörer och påverkansagenter med hemlig sponsring från Kreml att sprida dess desinformation och talepunkter hipp som happ, för att påverka medierna och den allmänna opinionen.
Västerländska eliter som möjliggör Kremls aktioner är ofta "flexare", en ny sorts aktörer som uppstått under de senaste årtiondena när privatiseringar, avregleringar, slutet av det kalla kriget och digitaliseringen förändrade världen. Denna utveckling har skapat nya öppningar för eliten att utöva sin makt och inflytande i ett system som är mer komplext och ogenomskinligt än någonsin. Det gör det möjligt för dem att använda maktens spakar till egen vinning, samtidigt som de inte tar på sig ett ansvar. Flexare tar på sig en härva av samtidiga roller vilket smälter ihop offentligt med privat. De sviker allmänhetens förtroende genom att arbeta för sina egna intressen, istället för de statliga och privata institutioner de påstår sig representera. Min forskning identifierade sådana aktörer först i den postkommunistiska sfären, men fenomenet är nu utbrett bland eliterna i väst – och i andra delar av världen.
Begreppet “flexare” låter komplext. Hur yttrar det sig, särskilt i västvärlden?
Janine Wedel: De flesta känner till eliter som går genom "svängdörrarna", och rör sig fram och tillbaka mellan staten och näringslivet. Ett exempel är när en tidigare chef för ett statligt finansiellt tillsynsorgan börjar jobba för en bank som regleras av den myndighet som han tidigare ledde. Flexare gör något nytt. Till skillnad från svängdörrarnas rollbyten verkar de i vad jag kallar "de upplösta dörrarna".
I stället för att chefen för ett statligt finansiellt tillsynsorgan börjar att jobba hos en bank som regleras av myndigheten, kan den före detta tjänstemannen anta flera samtidiga och överlappande roller. I en roll fungerar han som rådgivare till regeringen om bankregleringar. I en annan roll ger han råd till en stor bank; och i ytterligare andra roller framträder han regelbundet inför parlamentariska kommittéer och i media som en opartisk expert på bankpolitik, utan att avslöja sitt arbete för banken. Mediepubliken har svårt att förstå flexarens verkliga agenda. Dessutom kan flexaren använda insynen och informationen från sin roll som regeringsrådgivare för att gynna sin roll som bankrådgivare.
Vi ser samma mönster i Europa. Ta till exempel Wolfgang Ischinger, Tysklands tidigare ambassadör till både USA och Storbritannien. Han var ordförande för Munich Security Conference från 2008 till 2022. Från och med 2015 drev han också en konsultverksamhet som gav råd och insyn. Individer, institutioner och länder som kunde vinna på policybeslut från MSC anlitade hans konsultföretag i hopp om att de skulle få en fördelaktig behandling.
När gränsen mellan stat och näringsliv försvinner kränks både demokratins ansvarsutkrävande och näringslivets konkurrensregler.
I den här situationen, hur gör ni för att styrka era resultat och vara säkra på att era data stämmer?
Kristian Lasslett: Vi använder flera källor för att verifiera informationen, en teknik som kallas för triangulering. Läckor kan vara särskilt viktiga, även om de är svåra att få tag på. En annan viktig metod är att få tillgång till certifierade register och juridiska ansökningar.
När insiders i dessa nätverk ger sig till känna, närmar vi oss dem diskret. Och vi försöker alltid att genomföra ett omfattande fältarbete så att utredningen kombineras med observationer och intervjuer. Även om man inte kan komma åt toppaktörerna för intervjuer, så hjälper det att förankra forskningen genom att vara på plats och besöka de ställen där de samlas professionellt eller där de umgås. Det är också viktigt att presentera eventuella ogynnsamma resultat för de inblandade och ge dem en reell chans att få svara innan resultaten publiceras. Detta säkerställer den transparens och rättvisa som ligger till grund för vår forskning.
Slutligen, vad förväntar ni er att avslöja med er pågående forskning om dessa aktörer, den geopolitiska påverkan och effekter på Sverige?
Kristian Lasslett: Vårt projekt hoppas få djupare insikt i hur Ryssland sprider sina ekonomiska och politiska intressen internationellt, inom ett antal viktiga strategiska branscher. Och i detta avseende hoppas vi förstå de inblandade nätverken, de strukturer som används och de möjliggörare som medvetet eller omedvetet hjälper dem. Att förstå Sveriges roll i denna process, till exempel hur den nordiska finanssektorn har interagerat med ryskt kapital, kommer att vara en nyckelaspekt av studien. I slutändan är resultaten avsedda att ge intressenter rekommendationer om hur man identifierar de nationella säkerhetsriskerna i samband med denna internationaliseringsprocess, och vilka åtgärder som kan vidtas för att mildra dessa risker.
-----------
De övriga medlemmarna i projektet är ekonomhistorikerna Gabriel Söderberg och Ilja Viktorov.
Läs mer om projektet här: https://www.iffs.se/forskning/forskningsprojekt/kremls-inflytande-och-destabilisering-av-svensk-demokrati/
