Charles Manski: På kurs med en skeptiker
Charles F. Manski
Den 21 och 22 januari var Charles F. Manski på besök i Stockholm, inbjuden av Institutet för Framtidsstudier för att hålla en minikurs om tre föreläsningar kring sin nyutgivna bok Public Policy in an Uncertain World.
Charles Manski är professor i ekonomi vid Northwestern University, Chicago, och hans forskning omfattar ekonometri, bedömning och beslutstagande och analyser av socialpolitiken. Han har skrivit flera böcker och när jag efter föreläsningarna sätter mig med Manski för att äta lunch frågar jag honom varför han skrev just den här.
– För att jag vill att folk ska få veta, svarar han.
Och det märks. Manski vet en väldig massa och han delar gärna med sig. Orden forsar utan hejd över oss deltagare, personer som på olika sätt använder forskning i vårt arbete. Vi är där för att få reda på varför vi inte kan lita på forskare och vad vi kan göra åt det.
Den svaga länken
Som den ekonom han är börjar Manski med att visa oss en ekvation:
antaganden + data = slutsatser
Vi inser snabbt att ekvationen utgör kärnan i det Manski vill lära oss. Men vad är det då vi inte kan lita på? Manski hänvisar till ekvationen. Data i sig säger oss ingenting eller väldigt lite. Det är först när man ställer en specifik fråga som man kan få svar, och frågan bygger alltid på ett eller flera antaganden.
Det besvärliga med antaganden är att de är subjektiva, baserade på det frågeställaren anser vara troligt. Ännu besvärligare är det att många antaganden är omöjliga att motbevisa. Vi kan t.ex. inte motbevisa antagandet att Gud skapade världen på sex dagar och vilade på den sjunde. Vi kan inte heller utesluta att världen skapades av Det flygande spaghettimonstret, som Manski konstaterar i artikeln ”Unlearning and discovery” (The American Economist, vol. 55, No 1, Spring 2010). Denna lärdom gjorde han för övrigt när han som tonåring drabbades av insikten att han inte var en ”äkta” troende och därför övergav sin judiska tro för ett liv som agnostiker. Upplevelsen lärde honom också att acceptera att vi lever i en osäker värld och att våra beslut måste fattas på en inte helt säker grund.
Manski har formulerat en lag om förhållandet i ekvationen som han kallar ”lagen om avtagande trovärdighet”: slutsatsens trovärdighet minskar med antagandenas styrka.
Forskningens smutsiga byk
Forskare vill i allmänhet gärna ha tydliga slutsatser, och de är inte de enda. Tydliga slutsatser är lättare att förstå, lättare att kommunicera och lättare att använda vid beslutsfattande. Därför offras alltför ofta trovärdigheten genom användandet av alltför starka antaganden som inte kan bevisas eller genom att använda modeller av ren bekvämlighet eller konvention.
Det här är något man bör vara medveten om, säger Manski. Han uppmuntrar oss att vara skeptiska när vi hör att ”forskning visar…” och att åtminstone ställa oss frågan vilka antaganden som ligger till grund för slutsatserna. Detta gäller även om forskaren tycks ha använt olika antaganden för att bekräfta sin slutsats – om skillnaden i antaganden är marginell är slutsatserna lika instabila.
Väx upp!
Men Manski vill mer. Han råder oss att följa den väg han själv tog som agnostiker i tonåren.
- Väx upp!, säger han. Lär dig hantera det osäkra.
Han uppmuntrar oss att hellre redovisa vilka osäkerheterna är och att lära oss lita mer på spann än på exakta siffror. När man jobbar med samhällsvetenskap och ingen människa är den andra lik blir det särskilt viktigt. Konsekvenserna av osäkerheten blir tydlig när man ägnar sig åt att försöka förutse effekterna av framtida beslut.
– Vi kan inte förvänta oss att våra politiker fattar optimala beslut, men vi kan förvänta oss att de fattar förnuftiga beslut, säger Manski, och uttrycker sin förståelse för dem som måste fatta stora beslut på osäker grund.
Manski använder flera exempel från verkligheten för att visa hur stor roll valet av antaganden och analysmodeller har på slutresultatet. Ett av dem är en studie av om dödsstraff kan resultera i färre mord. Han visar att samma data genererar olika resultat – resultat som skulle kunna användas som grund för om man bör införa dödsstraff eller ej. I grunden ligger dessutom ett antagande om att dödsstraff skulle ha en avskräckande effekt på potentiella mördare, vilket man egentligen inte vet.
Han använder också beslut om massvaccinering som exempel, vilket för oss i Sverige känns mer bekant efter beslutet om vaccinering av hela befolkningen mot svininfluensan år 2009. Han pekar på omöjligheten att känna till alla fakta och på hur man kan använda scenarier för att i alla fall kunna välja det minst dåliga alternativet.
Efter tre föreläsningar med Manski har vi fått flera metoder för att identifiera och hantera osäkerheter. Jag känner jag mig mer redo än någonsin att ifrågasätta såväl forskning som politiska beslut. Men hur stabila är egentligen de antaganden jag bygger mina egna beslut på? Manski säger;
– Det är som ett sandslott, redo att kollapsa.
Erika Karlsson
Public Policy in an Uncertain World, 2013. Harvard University Press
http://www.charlesmanski.com/
