De omedvetna fördomarnas mönster och konsekvenser synas i nytt forskningsprojekt

När Vetenskapsrådet i början av november meddelade att fyra nya forskningsprojekt vid Institutet för framtidsstudier stöds med totalt 18 miljoner kronor stod rasism, diskriminering och arbetsmarknad i fokus för flera av satsningarna. Katharina Berndt Rasmussen, moralfilosof och sedan länge verksam vid IFFS, beviljades 3,8 miljoner för det treåriga projektet ”’If you're all egalitarians, how come you're so racist?’ Sociala normer, implicit bias och diskriminering”.

Du och filosofen Nicolas Olsson Yaouzis har fått nästan fyra miljoner för att forska om "implicita fördomar" – vad är det?

–– Implicita fördomar är en sorts skevhet i vår tolkning av världen – till exempel att vi har en tendens att koppla ihop vissa hudfärger med vissa egenskaper. Det här kallas också för implicit bias och har forskats på under några decennier bland sociologer och psykologer. De har utvecklat ett så kallat IAT eller Implicit Association Test, som mäter hur snabbt och felfritt en försöksperson kopplar ihop till exempel mörkhyade ansikten och positivt eller negativt laddade ord. På så sätt anses testet kunna mäta styrkan hos försökspersonens fördomar. Det intressanta är att när man i anslutning till testet frågar folk om de gör skillnad på mörkhyade och ljushyade så nekar de flesta uttryckligen till det. Vi verkar alltså själva ha svårt att få syn på de här skevheterna. Allt detta väcker en oro att sådana associationer, utan att vi själva ser det, kan slå igenom i vårt beteende, till exempel när vi bemöter folk till vardags eller bedömer deras jobbansökningar.

Självdeklarerade antirasister är alltså ofta praktiserande rasister?

– Nej, så skulle jag inte vilja säga. Att de flesta människor uppvisar den här typen av implicita fördomar är välbelagt. Men dels är individers fördomsgrader över tid inte stabila, de fluktuerar väldigt mycket mellan olika testtillfällen. Och dels har det visat sig vara svårt att belägga att implicita fördomarna orsakar regelrätt diskriminering eller, om man så vill, rasistiska handlingar på individnivå. Sambanden framträder däremot tydligt på gruppnivå. Även om fördomsgraden fluktuerar på individnivå så är de genomsnittliga implicita fördomsgraderna hos olika grupper eller samhällen väldigt stabila över tid, och korrelerar tydligt med sociala ojämlikheter.

Ni ställer den etniska diskrimineringen på till exempel svensk arbetsmarknad mot studier som pekar på "att svenskar är ett av världens mest egalitära folk" – vad är egentligen unikt för Sverige och svenskarna på det här området?

– Själva det här mönstret är ju inte unikt för Sverige – samma diskrepans mellan människors uttalade egalitära värderingar och tydligt ojämlika sociala utfall kan man se i många länder. Men till exempel World Values Survey har visat att svenskar i högre grad än många andra svarar ja på frågan om de kan tänka sig att ha folk som är invandrare eller talar ett annat språk som grannar, vilket kan tas som mått på en antirasistisk inställning. Jag vill inte överdriva Sveriges särställning, men jämlikhetsandan är kanske fortfarande en del av den svenska självbilden. Den krockar då med att olika studier visar på utbredd diskriminering, och kanske bidrar till att det finns ett sådant motstånd mot jämlikhetsdata.

Med hjälp av en spelteoretisk modell vill ni undersöka "de mikromekanismer som samverkar för att producera makroproblem såsom etnisk diskriminering och rasism" – vad, rent konkret, tror ni modellen kan bidra med?

– Vi vill modellera hur väldigt små skevheter bland många individer kan få väldigt stora och tydliga – och helt oavsedda – effekter på samhällsnivå för att bättre förstå mekanismerna bakom ojämlikhet och diskriminering. Och visa hur detta är förenligt med att folk verkligen skriver under på jämlikhetsnormer och vill göra rätt. Utifrån en sådan förståelse kan vi sedan också bättre förstå effekterna av olika åtgärder som ska motverka diskriminering. En av åtgärderna kan vara att informera människor om det här med implicita fördomar och deras effekter. Vår modell visar dock på vissa risker med en sådan åtgärd: om folk får reda på att många av deras medmänniskor har implicita fördomar som gör att jämlikhetsnormen inte alltid efterlevs, så kan de själva tappa motivationen att följa jämlikhetsnormen.

Ni tror er också kunna "föreslå hur och på vilket sätt moraliskt ansvar kan utkrävas av medlemmar i grupper som uppvisar implicita fördomar" – det låter långtgående, kan du förklara?

– Vi ska försöka koppla insikterna utifrån vår modell till olika filosofiska idéer om moraliskt ansvar. Till exempel kan det, på grund av riskerna jag nyss nämnde, vara problematiskt att ta reda på när människor diskriminerar utifrån implicita fördomar och sedan utkräva ett bakåtblickande ansvar för dessa felsteg. Istället bör vi kanske, om förändring är målet, ha ett framåtblickande ansvar att inte ta reda på medmänniskornas fördomar utan att blint försöka följa jämlikhetsnormen så gott det går. Kanske kan vi också ha ett moraliskt ansvar inte bara som individer utan också som sociala normföljare. Hela det här fördoms- och beteendekomplexet rymmer en stor mängd spännande frågor som vi hoppas kunna hitta svar på inom de närmaste tre åren.