Folke Tersman och Magnus Linton: "Vi ser framtiden som våra utsugna kolonier"
Vilken betydelse har den långsiktiga framtiden och alla de människor, potentiellt astronomiskt många, som kan tänkas leva i den, i våra moraliska kalkyler? Vilken betydelse bör de ha? Longtermismen är en tankeströmning i utilitaristisk filosofi som vill peka på vårt ansvar nu, för denna enorma morgondag. Samtidigt menar kritiker att dess relativiserande av dagens lidande och brist på strukturanalys och maktkritik gör den rent farlig. Men debatten rymmer många missförstånd, menar Magnus Linton och Folke Tersman i en artikel i Aftonbladet.
"Den som vill måla ut longtermister som ett blåögt gäng välgörenhetsentusiaster som sitter i Elon Musks knä och rabblar siffror om ”de levandes värde om en miljon år” medan den senmoderna kapitalismen accelererar mot en slutlig fossilkatastrof före sekelslutet kommer lätt hitta citat till karikatyren. Men en mer seriös analys skulle behandla tänkandet som en nödvändig skärpning av frågan om social rättvisa. Den nu levande mänskligheten, kan man tänka, förhåller sig till framtidens avlägsna generationer ungefär som kolonialmakterna förhöll sig till kolonierna: exploaterar och föröder deras resurser och ger dem ingen möjlighet till inflytande över besluten över deras egna liv", skriver Magnus Linton och Folke Tersman i Aftonbladet.
