Håller argumenten som talar för att vi ska fortsätta föda upp djur som vi gör idag?
Det sätt på vilket vi idag föder upp djur är förknippat med flera utmaningar som har med hållbarhet att göra, bland annat en negativ miljöpåverkan och brister i djurs välfärd. Men djurhållningen för också med sig flera bra saker. I en ny artikel tittar filosofen Olle Torpman och Elin Röös som forskare på hållbara livsmedelssystem noggrannare på tre argument som brukar lyftas fram som stöd för djurhållning.
Olle och Elin lyfter fram tre teman och totalt sex argument och använder sig av både argumentationsanalys och empiriska data för att se om de håller. Resultatet av analysen visar på begränsad hållbarhet och relevans för djurhållning i allmänhet, men att det finns vissa specifika situationer där argumenten har vikt.
Näringsargumentet
1. Djurhållning behövs för att tillhandahålla alla de olika näringsämnen som krävs för att människor ska kunna leva hälsosamma liv.
2. Djurhållning behövs för att tillhandahålla de mängder mat som krävs för att föda en växande befolkning.
Olles och Elins slutsats: Djurhållning kan vara viktigt för att producera näringsämnen för människor som inte kan tillgodogöra sig dessa genom en växtbaserad kost och/eller med kosttillskott. Det kan handla om personer som är allergiska, äldre eller sjuka, och personer som saknar alternativ till animaliska produkter.
Resursanvändningsargumentet
1. Djurhållning innebär att mat kan produceras från mark som inte lämpar sig för odling av grödor för mänsklig konsumtion.
2. Djurhållning ger ett sätt att producera mat från grödrester och restprodukter från livsmedelsindustrin.
Olles och Elins slutsats: Djurhållning kan vara ett rimligt sätt att använda mark i områden där grödor för mänsklig konsumtion inte kan odlas och där annan typ av markanvändning (t.ex. för energiproduktion, naturliga ekosystem eller kolsänkor) är mindre värdefulla.
Växtodlingsargumentet
1. Djurhållning bidrar till mer hållbara odlingssystem genom att perenna grödor (tex gräs och klöver) inkluderas i växtföljden.
2. Djurhållning producerar växtnäring som behövs i växtodlingen.
Olles och Elins slutsats: Djurhållningen kan bidra positivt till växtodlingen genom inkluderingen av perenna grödor i växtföljden, men detta argument är begränsat till idisslare och andra gräsätare, och gäller endast om de perenna foderväxterna integreras med odlingen av ettåriga grödor.
Sammanfattningsvis kommer Olle och Elin fram till att om man bara tar hänsyn till de argument de studerat här så kan de inte rättfärdiga mer än en liten del av dagens djurhållning. För att få riktigt kloka beslut om hur framtidens djurhållning bör utformas för ett hållbart livsmedelssystem behöver dock fler argument både för och emot vägas samman.
