Integrationens framtid
I Integration bland unga: en mångkulturell generation växer upp (Makadam, 2022) berättar forskarna Jan O. Jonsson, Carina Mood och Georg Treuter om resultaten av sin forskning där de följt över 5 000 ungdomar i Sverige för att studera integrationens många dimensioner. Deras resultat visar i korthet att integrationen i det ekonomiska avseendet har kommit längst. Unga med utländsk bakgrund tar lika ofta universitetsexamen som unga med svensk bakgrund, och de befinner sig lika ofta bland dem som har högst inkomster som unga med svensk bakgrund. Vi är längst ifrån integration i de sociala och kulturella dimensionerna. I val av vänner och partners finns en stor segregation. Det finns även stora skillnader i värderingar samt i graden av religiositet – bara 14 procent av de med svensk bakgrund tycker att religionen är viktig, medan samma siffra för unga med utländsk bakgrund är 70 procent. Mot den här bakgrunden blickar forskarna här framåt. Den här texten ingår i IFFS verksamhetsrapport 2022.
Vad kan vi säga om integrationens framtid? En sak är klar: integration tar tid. Detta borde inte förvåna någon när det gäller skillnader mellan majoritetsbefolkningen och dem som invandrar som vuxna, men vad vi visar är att det gäller även när man jämför unga som har fötts och levt hela sina liv i Sverige.
Givet de tröghetsfrämjande mekanismer vi pekar på – socioekonomisk och kulturell distans, socialisation, diskriminering, socioekonomisk stratifiering och segregation – finns det ingen automatik i den kulturella och sociala integrationen. Vi kan gå ett steg längre och säga, på basis av många av våra resultat, exempelvis den starka endogamin i parbildningen: Den sociala och kulturella integrationen är inte självklar, ens på många generationers sikt. Det går inte att utesluta att den nuvarande situationen är permanent, i alla fall att ett separerat samhälle kommer att bestå.
Vi har följt en årskull unga från 14 års ålder till 23, de allra flesta födda 1996. Dessa unga är på god väg in i vuxenlivet, och samtidigt går yngre årskullar ut grundskolan, och ännu yngre årskullar föds och börjar i skolan. I dessa yngre årskullar är gruppen med utländsk bakgrund större än i den årskull som vi studerat: 2020 hade till exempel mer än en fjärdedel av alla 15-åringar i Sverige utländsk bakgrund. Sammansättningen av yngre födelsekohorter har också förändrats jämfört med vår kohort, med en minskande andel unga med bakgrund i Finland och forna Jugoslavien och en ökande andel med bakgrund i Syrien, Somalia och Afghanistan. Givet åldersfördelningen i olika grupper är det sannolikt att andelen med utländsk bakgrund kommer att öka de närmaste åren, och den kommer att öka mest i de grupper där vi har konstaterat att de största skillnaderna gentemot unga med svensk bakgrund finns. Så vad ska vi tro om integrationens framtid?
Bild från bokens omslag. Källa: Istockphoto/Halfpoint
Optimisten skulle peka på att skillnaderna i högre utbildning bland unga med utländsk respektive svensk bakgrund i genomsnitt är små, trots de stora skillnaderna i förutsättningar i uppväxtfamiljen. Detta vittnar om höga aspirationer och en häpnadsväckande förmåga att övervinna svårigheter bland många unga med utländsk bakgrund – något som, särskilt i kombination med den höga framtidstron, bådar gott. Vi kommer med säkerhet att få en utveckling mot att allt fler i arbetskraften har utländsk bakgrund, vilket kommer att normalisera en mångfald på arbetsplatserna. Likaså kommer, med den ökande andelen med högre utbildning, allt fler högt kvalificerade jobb att tillsättas av personer med utländsk bakgrund, vilket kan komma att ytterligare attrahera unga med liknande bakgrund till högre utbildning och yrkeskarriärer. Med en sådan utveckling skulle också diskrimineringen på arbetsmarknaden sannolikt minska.
Pessimisten skulle istället kunna peka på de särskilda problem som kan möta unga med utländsk bakgrund i den utsatta nedre delen av fördelningen, eftersom mycket låg utbildning, där de är överrepresenterade, riskerar att leda till följdproblem på många andra områden. Karaktären på den mer nyliga immigrationen är också sådan att man kan befara att detta är ett växande problem. En under ganska lång tid mycket hög immigration ackumulerar dessutom antalet lågutbildade, vilket är ett potentiellt problem på en arbetsmarknad där en stor mängd jobb med låga utbildningskrav har rationaliserats bort.
När det gäller den svaga sociala och kulturella integrationen skulle optimisten kunna säga att detta är helt i linje med ett modernt mångkulturellt samhälle, och att bevarande av kulturella skillnader är önskvärt även om det innebär att personer med olika bakgrund lever separata liv med litet umgänge med andra grupper. Hen skulle också säga att värderingar och attityder, även om tendenserna vi ser är svaga, ändå kan förändras, liksom de gjort historiskt i Sverige och i västvärlden i stort. Attityderna till homosexualitet, till exempel, har förändrats snabbt, och inte bara genom att unga kohorter, med mer liberala värderingar, över tid har ersatt gamla kohorter med mindre liberala värderingar.
Pessimisten, å andra sidan, skulle svara att låg social och kulturell integration främjar segregerade samhällen med en låg solidaritet, och att stora sociala och kulturella skillnader i förlängningen kan bidra till att befästa sådana parallella samhällsstrukturer som Polismyndigheten identifierat i en del utsatta områden – särskilt om invandringen liksom ojämlikheten fortsätter att vara hög. Och när det gäller potentialen för attitydförändringar skulle hen påpeka att människor som har sin bakgrund i sekulariserade västliga samhällen har en helt annan utgångspunkt än de som har sin bakgrund i djupt religiösa och traditionella samhällen. Vidare skulle pessimisten, när det gäller det större perspektivet, hävda att ett hållbart samhälle behöver bygga på en gemensam syn på grundläggande normer och institutioner och gemensam värdegrund – som i många västländer omfattar demokrati, åtskillnad mellan stat och religion, jämställdhet mellan kvinnor och män, respekt för myndigheter och individuella fri- och rättigheter. Ett separerat samhälle kan innebära en minskad uppslutning kring dessa grundvalar, såväl de som är reglerade i våra grundlagar och i andra lagar och normer som de vilka den stora majoriteten uppfattar som välgrundade och rättmätiga. Optimisten skulle här kunna framhålla att det finns fungerande samhällen med olika befolkningsgrupper där man har respekt för gemensamma grundvalar.
Vi kan se poänger i både de optimistiska och de pessimistiska bedömningarna, och oavsett om man lutar åt ett mer optimistiskt eller ett mer pessimistiskt synsätt så kan man bidra till en mer konstruktiv diskussion genom att diskutera och argumentera för sina bedömningar och avvägningar på grundval av fakta, även om ideologiska inställningar förstås kan vara avgörande för politiska beslut även när fakta ligger på bordet. Integrationsfrågan är för viktig – för alla som lever och kommer att leva i Sverige – för att inte behandlas konstruktivt. En debatt och politik styrd av önsketänkande och alarmism, som undviker de svåra frågorna och de avvägande som måste göras, löper stor risk att skapa problem eller förvärra dem.
Carina Mood och Jan O. Jonsson arbetar idag bland annat med att följa ungas integration i grannlandet Norge i projektet Migranters barn.
Mer information
Här kan du ladda ner hela boken som pdf, kostnadsfritt.
Bokens innehåll finns också på webbplatsen Ungas integration.
I juni i år publicerade Forskning&Framsteg texten "Skilda världar", där Carina Mood och Jan O. Jonsson berättar om resultat som finns med i boken.
Vill du veta mer om unga i Sverige? Titta i rapporten Hur går det för våra unga vuxna? och se en presentation av Stephanie Plenty och Frida Rudolphi: Hur går det för våra unga vuxna? Rapportlansering.
