Krisernas bördor - kan vi fördela dem rättvist?

I många kriser bär de unga den största bördan i krishanteringen. Men vad skulle vara rättvist? Filosofen Julia Mosquera skriver här om rättvisa och solidaritet över generationsgränserna.

Filosofer ägnar sig gärna åt att fundera över hur bördor och förmåner fördelas över olika grupper i befolkningen som följd av praktik och politik. Pensionssystemet utgör ett exempel på det, där människor i arbetsför ålder bidrar till att upprätthålla ett system som betalar pensioner till den äldre delen av befolkningen. Ofta ser det ut just så, att bördan hamnar i en åldersgrupp medan förmånerna landar i en annan. Kriser påverkar generationer olika. Finanskrisen 2008 orsakade till exempel en betydande ungdomsarbetslöshet i södra Europa, och drabbade därför i vissa avseenden unga hårdare än de medelålders och äldre. Klimatförändringarna, orsakade av den industriella och ekonomiska aktivitet som etablerats av numera äldre eller gångna generationer, påverkar dagens unga och framtida generationer betydligt mer än dem som i dag är medelålders eller äldre.

Coronapandemin är inget undantag. Hälsomässigt, och i jämförelse med andra nyligen förekommande pandemier som den så kallade svininfluensan, vilken var särskilt farlig för barn, utgör covid-19 ett särskilt hot för den äldre delen av befolkningen. Enligt de data som gjorts tillgängliga om spridning och dödstal i Sverige, löper 20-åringar 0,28 procents risk att dö som konsekvens av viruset, medan motsvarande siffra för 70-åringar är hela 23,48 procent och för 80-åringarna 34,61 procent.*

De policyer och rekommendationer som hittills införts syftar framför allt till att förhindra spridningen av viruset ytterligare, i synnerhet till de äldre och mest utsatta, och att undvika en överbelastning av hälso- och sjukvårdssystemet så att man kan fokusera på att behandla de som är hårdast drabbade. Detta har tydligt uttalats upprepade gånger av såväl myndigheter som politiker (bland annat av statsminister Stefan Löfven). När det gäller antalet räddade liv uppskattar en rapport från Imperial College London att de strikta åtgärder
som vidtagits i Spanien (ett av de länder som tillämpat den striktare inlåsningspolitiken), och som enligt Google Mobility Report minskat spanjorernas rörlighet utomhus i samband med sådant som shopping och fritidsaktiviteter med 94 procent, kan ha bidragit till att förhindra 16 000 dödsfall fram till den 31 mars. Vad konsekvenserna blir av en krympande ekonomi i termer av förlorade liv är det ingen som ännu vet.

I skrivande stund vidhåller de svenska myndigheterna den ursprungliga rekommendationen att arbeta hemifrån när det är möjligt, undvika onödiga sociala sammankomster, undvika kollektivtrafik i rusningstider och så vidare. Trots de jämförelsevis mycket lindrigare sjukdomstillstånd som viruset orsakar i de arbetsföra åldersgrupperna, är det de som påverkas mest av rekommendationerna. 

Den strikta isoleringen har också lagt en betydande börda på barn och ungdomar, på vilka viruset har den svagaste effekten. I Sverige har gymnasier och universitet varit stängda sedan den första nedstängningen för många veckor sedan. Barn och ungdomar kan i många fall tappa upp till ett läsår av skolgång, med försenat inträde till universitet, och ett uppskjutet inträde på en arbetsmarknad som inte ser särskilt lovande ut. De skador som drabbar samhällsekonomin och den eventuella lågkonjunktur som blir konsekvensen av nedstängningen, utgör ytterligare en börda med direkta och avgörande konsekvenser för den delen av befolkningen som ännu inte nått arbetsför ålder. Men är den här fördelningen av vinster och bördor den mest rättvisa? En åtgärd som har diskuterats är att skärpa isoleringen av de äldre med tanke på deras sårbarhet. Och även om de psykologiska konsekvenserna av social isolering kan vara avsevärd för äldre som ofta bor ensamma, skulle en sådan åtgärd drabba ett färre antal personer: det finns 147 253 invånare i Stockholmsregionen som har fyllt 65 år, jämfört med 826 892 i åldern 0–64 år (2019). Är det till och med så att det hade varit mer rättvist att införa stränga restriktioner enbart för äldre redan från början?

För en filosof är rättvisa ett besvärligt begrepp. Det är ofta svårt att veta om en börda är särskilt tung att bära för en viss grupp, som i det här fallet om det skulle vara värre för äldre än för andra grupper att hantera strikt isolering då människor i olika faser i livet har olika mycket, och olika saker, att förlora. Detta gör att det blir svårt att räkna på hur vinster och bördor bör fördelas. Man kan dessutom behöva ta hänsyn till en rad andra saker, som individens eller gruppens förmåga att bidra till lösningen på problemet. 

En fullständigt jämn fördelning av vinster och bördor är ett sätt att se på rättvisa, men det finns alltså också anledning att se rättvisa i ett scenario där de som kan bidra mest också gör det. Klimaträttvisa handlar till exempel om huruvida länder som blivit rika som en följd av den utveckling som i dag orsakar problem, bör bidra till att förhindra skador i andra, fattigare länder – dels för att de orsakade en del av problemet, och dels för att de i dag har möjligheter att bidra till lösningar. Även här hamnar vi dock i en situation där rättvisan också fördelas över generationer. De som måste axla bördan och genomföra ofta smärtsamma reformer för att hindra en kris de själva inte kommer att drabbas värst av, är de som i dag är unga och medelålders. Och det till förmån för dem som kommer att drabbas värst, nämligen de generationer som ännu inte finns. 

Det är här solidariteten kommer in i bilden. I kristider krävs ofta solidaritet som innebär betydande uppoffringar för en grupp till förmån för en annan – inte sällan mellan just generationer. Coronakrisen har visat att den typen av solidaritet är möjlig. Även om de yngre generationerna har varit angelägna om att följa restriktionerna också för sin egen hälsas skull, är det med tanke på den relativt låga risken för deras egen del uppenbart att de visat särskild solidaritet med de äldre. 

Frågan är om vi kan förvänta oss samma solidaritet när det kommer till hanteringen av den betydligt större klimatkrisen. Vi kan hoppas. 

 ________

* Sjukdomsfall per åldersgrupp och avlidna per åldersgrupp. Siffrorna kan vara lägre då man inte testat en tillräckligt stor del av befolkningen. Källa: Folkhälsomyndigheten.

Texten är ursprungligen publicerad i Insikt, ett magasin utgivet av Carnegie Investment Bank.

Julia har också intervjuats på detta tema i SR:s Vetenskapsradion i inslaget "Så påverkar pandemin de ungas framtid".

För fler forskarperspektiv på coronaepidemin, besök denna sida