Mellan digital revolution och lång stagnation
Hur mycket förändras egentligen vår vardag under ett par decennier? Drömmarna om revolutionerande teknik har ofta varit större än de faktiska resultaten. I en artikel i Dagens Nyheter resonerar Karim Jebari om framtiden fram till 2050 kommer präglas av en ny digital revolution – eller om vi snarare går mot fortsatt stagnation.
Karim Jebari. Foto: Henric Karlsson
Jebari påminner om den kraftiga produktivitetstillväxt som präglade åren efter andra världskriget. Mellan 1945 och 1970 skedde genomgripande förändringar i människors vardag – från hushållens kök till samhällets infrastruktur. Men därefter bromsade utvecklingen in. Trots tekniska nyheter på 70- och 80-talet tog det lång tid innan den digitala revolutionen på 90-talet gav ett tydligt avtryck i ekonomin. Millennieskiftet sammanföll med en period av snabb produktivitetsökning, men den avbröts abrupt av finanskrisen 2008.
Sedan dess har produktivitetstillväxten i Europa åter varit svag. Jebari framhåller att appar, smarta telefoner och AI visserligen förändrat detaljer i vardagen, men inte drivit fram samma samhällsomvandling som tidigare teknikskiften. Därför ställer han frågan: kommer de kommande 25 åren att innebära en andra digital revolution eller en långvarig stagnation?
Optimisterna pekar på AI som nästa stora språng, jämförbart med datorernas genombrott på 90-talet. En sådan utveckling skulle kunna ge stark tillväxt och social förändring. Men Jebari menar att stagnationsscenariot är minst lika sannolikt. Han lyfter fyra faktorer som talar för det: en åldrande arbetskraft som bromsar innovationstakten, klimatkrisens krav på investeringar som inte alltid ökar produktiviteten, svårigheterna att implementera AI i stor skala samt politiska system som försvårar massiva infrastruktursatsningar.
"Framtiden blir mer bekant än omvälvande"
Konsekvensen kan bli att framtidens vardag liknar dagens. Precis som skillnaderna mellan 1970 och 1995 var mindre än mellan 1945 och 1970, kan kök, kontor och fabriker år 2050 kännas igen av dagens unga. Jebari avslutar med att hans gissning är att framtiden blir mer bekant än omvälvande – och att drömmarna om radikala tekniska språng kanske förblir just drömmar.
