Vad vi inte vet om våldsbejakande extremism
Varför söker sig vissa människor till våldsbejakande extremism? Hur uppstår sådana miljöer och vad är det som gör att de upprätthålls? I veckan publicerades en rapport där 23 forskare beskriver kunskapsläget och pekar ut luckorna.
Det är Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism som har tagit initiativ till rapporten "Våldsbejakande extremism. En forskarantologi" (SOU 2017:67) som beskriver forskningsläget på området. Syftet är att lyfta fram de områden där mer forskning behövs för att det ska vara möjligt att bedriva ett effektivare arbete för att stärka samhällets förebyggande förmåga.
Här betonas bland annat att det finns ett behov av en nationell databas över ideologiskt och religiöst motiverade brott. En sådan databas skulle kunna användas för att identifiera och förstå organiseringen av miljöer som stödjer våldsbejakande extremism, hur individer hamnar där och hur deras karriär i miljöerna ser ut. Som exempel på områden där mer forskning behövs lyfts civilsamhällets roll och betydelse, samspelet mellan inomparlamentariska politiska rörelser och utomparlamentariska extremistiska rörelser, samspelet mellan olika antagonistiska miljöer och könsskillnaderna inom våldsbejakande extremism.
Forskarna Christofer Edling, Amir Rostami, Jerzy Sarnecki och Joakim Sturup som studerar våldsbejakande miljöer i projektet Våldsbejakande organisering och antisociala karriärer vid Institutet, medverkar alla i rapporten.
Läs mer om projektet Våldsbejakande organisering och antisociala karriärer
Läs "Våldsbejakande extremism. En forskarantologi" (SOU 2017:67)
Se också rapporten Att lämna våldsbejakande extremism av Christoffer Carlsson
