Varma vindar - ett upphov till både njutning och ångest
Medan juli blev en relativt solfattig månad i stora delar av Sverige, var det desto varmare i södra Europa. Varmeböljor med temperaturer över 40 grader på många platser skapade oro för skördar, hälsa, och framtid.
I en artikel i tidningen El País vetenskapsbilaga, reflekterar spanskfödda filosofen Julia Mosquera vid Institutet för framtidsstudier över känslorna som klimatets förändringar ger upphov till.
Med varje ny värmebölja ställer sig många samma frågor: Är den här värmen normal? Tänk om det blir ännu varmare? Är det inte lite skrämmande? I vissa delar av världen har temperaturerna blivit olidliga. I andra är de tämligen nya. De nordiska länderna har på senare år upplevt temperaturer runt 30 grader vilket förvandlat Stockholms skärgård till ett slags kanarieöarna där varje gräsplätt vid vatten intagits av soldyrkare. I ett land där vädret är ett återkommande samtalsämne har vi gått från att hoppas på en regnfri midsommar till att undra om värmen kommer att hålla i hela sommaren.
Värmen möts av olika reaktioner. I ett land som Sverige där många efter en kall vinter är svältfödda på sol, och högre temperaturer gör det lättare att umgås med familj och vänner utomhus, är det lätt att förknippa värmen med glädje. Men när de högre temperaturerna återkommer igen och igen ger de också upphov till frågan om huruvida det fina vädret verkligen är så bra. Det blir också allt svårare att bortse ifrån att anomalier i form av återkommande hetta kan vara en direkt effekt av ett fenomen som kan få katastrofala konsekvenser för livet på jorden.
Studiet av så kallade klimatkänslor kommer från ett forskningsfält som kallas miljöpsykologi där man studerar hur vi människor påverkas av vår miljö, inkluderat naturen. Utraderingen av djurarter och unika landskap har visat sig kunna ge upphov till känslor som liknar dem vi upplever när vi förlorar en närstående. Det finns därför skäl att tro att de känslor vi upplever i relation till klimatförändringarna också kan vara betydande. Att flera studier pekar på att i synnerhet ungdomar upplever ångest i samband med klimatförändringarna, finns det också skäl att tro att normer kring vilka känslor som anses vara acceptabla när det kommer till dessa fenomen kommer att förändras.
Och just normernas betydelse är viktiga att förstå, enligt Julia Mosquera. Normerna - de som anger vad som är rätt och fel i ett samhälle - har stor betydelse för hur vi hanterar våra känslor och därmed för vår mentala hälsa. Regleringen av känslor sker dagligen i våra interaktioner med varandra, och när det gäller klimatförändringarna blir det tydligt att det idag finns konflikter. Det visade till exempel Donald Trump och Vladimir Putin 2019 när de reagerade på Greta Thunbergs tal vid World Economic Forum 2019 där hon uttryckte stark oro och ilska, och fick en klapp på huvudet som svar.
Julia skriver:
Vi reagerar sannerligen olika på klimatförändringarna, och de individuella skillnaderna kan leda till konflikter. Folk är olika medvetna om vad som sker, har olika grad av förståelse och oroar sig olika mycket - allt detta kan påverka hur vi känner. Medan uppfattningen av krisens allvar och hur den kan påverka planeten och framtida generationer kan ge upphov till starka känslor som rädsla, sorg eller ilska hos vissa, kan andra vara rätt oberörda och prioritera annat i sina liv - vilket leder till andra känslor eller till och med förnekelse.
När vi reagerar olika på samma fenomen och normerna inte ger oss ledning, blir det svårt för oss att förstå och känna empati för varandra. Att vara mottaglig för, och acceptera, att alla inte känner likadant inför klimatförändringarna blir därmed en viktig utmaning i arbetet med att tillsammans ta itu med de utmaningar vi står inför.
Julia avslutar sin text med att påminna om att klimatförändringarna utgör ett komplext fenomen, och när varje känslomässig reaktion motsvarar endast en specifik aspekt av dem, är det inte konstigt att de kan ge upphov till en hel röra av känslor.
Det är inte ovanligt att samtidigt känna glädje över det varma vädret och oro inför klimatförändringarna när temperaturerna stiger. [...] Tillsammans är vi nu i färd med att etablera nya normer som kan guida såväl våra känslor som vårt handlande och det är viktigt att vi under tiden försöker vara flexibla och toleranta, och undvika att få vare oss själva eller andra att skämmas för sitt agerande. Detta bidrar till samförstånd och kollektivt agerande vilket är avgörande för vår förmåga att hantera klimatkrisen.
Texten finns att läsa i sin helhet i El País bilaga ideas från söndag 2 juli - i papperstidningen och digitalt bakom betalvägg här >
