Wahlman, Lily | 2023
Rapport skriven på uppdrag av Stockholms stad, 2023.
Sociala insatsgrupper (SIG) är en social och brottspreventiv insats som vänder sig till ungdomar och unga vuxna som antingen har utvecklat, eller riskerar att utveckla, en kriminell livsstil. SIG utförs under ledning av socialtjänsten men kan involvera flera olika aktörer, såsom skola, vårdnadshavare, Arbetsförmedlingen och psykiatrin. Förutom att minska individens brottsbelastning syftar SIG till att stödja individen inom andra livsområden, såsom skolgång, boendesituation, sysselsättning, kamratumgänge och mående. Insatsens leds vanligtvis av en utbildad praktiker (s.k. ”samordnare”). SIG bedrivs i sju olika stadsdelar i Stockholms stad men dess utformning, arbetssätt liksom målgrupp kan variera mellan stadsdelarna och verksamheterna. För denna rapport har 17 samordnare intervjuats och materialet består av 20 djupintervjuer. Resultaten presenteras under temana resursbrister och behovsbild, arbetssätt, och framgångsfaktorer.
Vad gäller resursbrister och behovsbild konstateras att deltagarna, åtminstone i samordnarnas uppfattning, har omfattande resursbrister och är i behov av flera olika insatser, från såväl samordnaren som från andra aktörer. Det enskilt största problemet som vuxendeltagarna bedömdes ha bottnade i en svag etablering på bostads- och arbetsmarknaden. På barn- och ungdomssidan var en bristfällig/icke-fungerande skolgång tillsammans med en problematisk familjesituation de mest citerade resursbristerna. När det gäller arbetssätt handlade en stor del av samordnarnas arbete om att på olika sätt stärka upp de olika resursbristerna. Detta resursstärkande arbete föreföll ha som syfte att hjälpa deltagarna att uppfylla sina behov på ett mer konstruktivt (läs: laglydigt) sätt. Det kunde också handla om att stötta deltagare som mådde väldigt dåligt med att må bättre. Den främsta framgångsfaktorn som pekades ut av samordnarna var motivation. En annan var ålder, i betydelsen att ha haft tid att uppleva negativa konsekvenser förknippade med kriminalitet, och en tredje - som kopplades till både ålder och motivation - var självinsikt. En fjärde betydelsefull faktor som pekades ut var förekomsten av ett stödjande nätverk utanför den kriminella kretsen. I rapporten konstateras också att samordnarna i högre grad använder sig av en metod som ligger i linje med den så kallade Good Lives-modellen, snarare än den av Brottsförebyggande rådets rekommenderade "risk, behov, mottaglighet", eller Risk-Need-Responsivity.
